Austin 1 månad 

Längd:

Vikt:

Storlek: 50 på pyjamas och byxor, men mest 56 då 50 stramar i grenen 

En månad har vi haft A hos oss, men han känns så självklar, som om han alltid varit här. Antagligen för att han mest hakat på oss, det är inte en lika stor omställning att få andra barnet som det första. 

Han är verkligen världens enklaste, snällaste bebis som mest sover och äter. Amningen funkar klockrent och han äter ofta och länge, men med tanke på flaskhistorien med M så klagar jag inte. Han har fått en härlig dubbelhaka men inte så mycket andra veck, blir spännande att se vikt och långd på 1 mån kontrollen nästa vecka. 

Sover hela nätterna minus en eller två matningar som vi båda oftast sover oss igenom och ett blöjbyte i samband med en av matningarna. Han älskar närhet som de första andra bebisar och sover bara på mig men det är mest mysigt. På dagarna försöker vi lägga bort honom så mycket som möjligt så att vi kan ge M all uppmärksamhet. 

Igår gav han mig sitt första riktiga leende! Så himla gulligt! Han kan även fokusera blicken sen några dagar tillbaka, känns så härligt att han är lite mer med nu och mindre av ett paket. 

Dock är han på väg in i första leapet nu… Inte kul, mycket gnäll om han inte får ligga på oss konstant, men kul att det händer grejer ändå :)

blogstats trackingpixel

Hans namn!

Har ju helt glömt berätta att vi spikat ett namn (för ett par veckor sedan) efter att ha funderat fram och tillbaka. Vi hade namnet som favorit sista tiden av graviditeten, men jag hade svårt att bestämma mig, namnet är ju så permanent liksom. Any who, hans namn är… AUSTIN! 

Vi ville ha ett amerikanskt namn som är lite annorlunda som passar ihop med Morris, men ändå gå att uttala på svenska  och det var ju inte det enklaste. Jag scannade av amerikanska namnlistor och föreslog det för P och sen växte gillandet fram. Väldigt ovanligt (111 andra) men inte konstigt. Fick reda på att det är en bil efter att vi bestämt oss vilket känns lite töntigt när även Morris är en bil haha. 

blogstats trackingpixel

Kroppen 4 veckor senare

Här är kroppen fyra veckor efter förlossningen. Till vänster är dagen innan han föddes vs idag och till höger 2 dagar, 1, 2, och 3 v efter. Tänk att man alltid känner sig så smal efter förlossningen, jag kände direkt att jag hade en platt mage, men den ser ju ut att vara typ i vecka 30 haha. 

Jag började använda en gördel efter tre dagar och den har varit fantastisk (minus det faktum att man dör av hetta nu på sommaren…). Använde den lite sporadiskt med M, men denna gång har jag haft den hela dagen, varje dag de första 3 v och nu har jag den om jag står och går länge. Den har verkligen varit grym! Vet inte om den hjälpt magen att gå tillbaka, men den har varit ett skönt stöd för min stackars otränade rygg. 

Magen är långt ifrån platt och den har en hel del extra hud som rynkar sig, men kg är inte så stressad. Vikten ligger på 56-56,5 kg och när han föddes vägde jag 65,5, så 9 kg ner ungefär, ca 3-4 kg kvar innan startvikten. De första 5 kg försvann med förlossningen (såklart) och sen gick jag ner 0,5 kg om dagen den första veckan i och med att all vätska försvann. Nu har vikten stått stilla i flera veckor så jag tror att det som är kvar är fett och det får ta sin tid. Det försvann utan ansträngning sist och det gör det säkert nu med. Ska komma igång med mer promenader och mammaträning med min bok och sen måste jag sluta äta godis varje dag…

Kroppen ser nästan ut som innan (förutom magen då), lite bredare höfter (5 cm kanske) och tjockare lår och mycket större bröst såklart. Fick på mig mina stretchjeans efter en vecka vilket är skönt för då slapp jag köpa nya :) 

blogstats trackingpixel

Första bvc besöket 

Idag var vi på bvc för första gången med A. Vi gick alla fyra, M älskar att leks i väntrummet :) Väl där stötte vi på våra kompisar som fick barn dagen efter oss! Inte hunnit träffas än så det var jättekul. A har växt ordentligt senaste veckan precis som vi gissat då han äter mycket, fått mer goa veck och storlek 50 redan sitter tight på längden. Han väger nu 3900 g och är 51,5 cm (som M vid 1 mån ungefär). 
Passade på att fråga om Ms vikt också när vi ändå var där. Hon tryckte in dagens vikt (10,8 kg) i grafen och det såg ok ut. Hon verkade inte orolig iaf :) Men vi kämpar vidare!

blogstats trackingpixel

Amning

Innan M föddes ville jag verkligen amma, men det funkade inte från början som jag trodde att det skulle göra. Han var 4 v tidig och sugreflexen funkade inte riktigt och han blev flaskvan och tog inte bröstet förrän han var 8 v gammal. Den dagen var fantastisk, allt blev så mycket enklare! Slapp gå upp mitt i natten för att värma flaska, mata, söva och sen pumpa. Ammade sen i 10 mån tills mina leder och mediciner sa ifrån. 

Så jag var inte alls säker på att det skulle funka denna gång, så döm av min förvåning när det funkade 20 min efter han föddes! Mjölken rann sen till dagen efter och han har helammats hela tiden. Behövde aldrig något stöd på bb, barnmorskorna berömde istället hans teknik! Så coolt, sån revansch! 

Älskar amning, fördelarna är så många; min kropp tillverkar maten själv, det är gratis, man förbränner babykilona like crazy, man slipper ta med flaska på utflykter, gå upp på nätterna och det är bäst för bebins mage och immunförsvar, win-win på den! 

Jag hoppas kunna amma lika länge som förra gången (eller längre) men jag vägrar ha så ont och må lila dåligt som då, jag prioriterar hellre att vara en bra, rolig mamma. Sist kunde jag liksom inte gå på slutet pga svullna onda knän… 

blogstats trackingpixel

Förskoleångest

Om ynka 11 dagar börjar denna goding på förskolan. Det har känts så långt borta hela tiden, det var ändå 1,5 år sen vi ansökte nu, men nu är det snart dags. Otroligt läskigt och det ger mig en hel del ångest, jag tänker på det många gånger per dag. Han kommer vara 21 månader när han börjar och jag är så glad och tacksam över att vi bor i Sverige och att vi haft möjlighet att vara hemma så länge med honom, men det betyder också att en era är över. Vi har haft det så bra hemma, först bara vi två och sen alla tre och nu alla fyra! Vi har verkligen fått lära känna varandra och njutit av varje dag som en familj och det känns så lyxigt. 

Känns så jobbigt att inte få lunka vidare i samma takt som tidigare med lugna morgnar, parkhäng och lek hemma i vardagsrummet. Nu börjar istället verkligheten, jag kommer vara hemma med en annan parvel och med att hämta och lämna specifika tider och P börjar jobba igen efter 7 mån hemma med oss.

 Självklart har jag dåligt samvete över att lillebror och jag är hemma medan M får vara på förskola. Onödigt känslor såklart, då jag är övertygad om att han kommer ha det bättre där med andra kids och lek istället för en ammande mamma och tråkigt spädbarn. Han kommer utvecklas jättemycket och träffa sina första kompisar (hoppas jag, också en ångestpuck, tänk om ingen vill vara hans kompis?!). 

M kommer gå 5 h/dag, mån-tors och fre-sön kommer hela familjen vara hemma. Så glad att vi har den möjligheten verkligen att mjukstarta verkligheten, den chansen har vi nog inte när lillebror börjar förskolan om 1,5 år…

blogstats trackingpixel

Flaskmatning

I förrgår ammade M så lite att jag blev  tvungen att plocka fram min gamla vapendragare och pumpa ur lite ett par gånger. Eller ja lite och lite, pumpade i 5 min och fick ur 100 ml per gång, inte illa direkt. Frös in så mycket som fick plats i påsen och resten provade vi att flaskmata med igår när M istället ville amma konstant i ungefär sisådär 4/5 h… 
Det gick faktiskt långt över förväntan, han tog flaskan nästan på en gång och fick i sig en del. Har inte direkt saknat pumpen, men jag är glad att både brösten och lillkillen samarbetade för det kommer ge en enorm frihet i framtiden. Vet många som varken pumpen eller flaskan funkar för och man blir ju så låst då en lång tid framöver. Det var så skönt att kunna komma iväg på middag med vänner osv sist och när allt lugnat ner sig här kommer jag garanterat vilja komma iväg igen. 

blogstats trackingpixel

Tvåbarnsfamilj 

Tänk, jag har två barn och inte vilka barn som helst, utan världens finaste killar som jag älskar så mycket att hjärtat nästan går sönder! Jag är så glad att M tagit allt så bra, han verkar inte känna sig utanför. Jag är så glad att vi är två hemma så vi kan fokusera på varsitt barn när det krävs, men även att mini inte verkar ha några problem med att sova ensam i nestet så att vi kan leka med M båda två/laga mat/städa osv. 

M har tom börjat sova hela nätter (oftast) i sin säng, eller ja, han vaknar 4/5 och tror att det är morgon så det får vi jobba vidare på… Mini sover bra på både dagar och nätter och ammar 1-2 gånger på nätterna. P går sen upp med M så vi får sova vidare någon timme, guld värt! 

Allt funkar så bra nu att jag bara väntar på ett bakslag… Och det kommer ju komma så det är bara att passa på och njuta nu :)

Nu kommer snart killarnas morfar, morbror och gammelfaster och tar med M till Skansen så vi får lite egentid med lillebror. I em kommer även bvc sköterskan hit på hembesök, ska bli spännande att se vikten nu efter en vecka!

blogstats trackingpixel

Hej från bubblan!

Ja, var ska man börja? Allt har gått så långt över förväntan, från förlossningen till att komma hem som en tvåbarnsfamilj. Vi njuter av att ha två fina pojkar och försöker hitta rutiner som funkar för alla. Hittills har jag inte märkt av någon tvåbarnschock, men jag är så glad att P är hemma i 5 v till och att M inte skolas in än på 2,5 v så vi får njuta som familj. Underlättar även att det är sommar och att vi kan gå till parken så M får leka av sig medan mini sover i vagnen. Även smidigt att kunna slänga fram ett boob när det behövs utan att oroa sig för mjölkstockning. 
Nej nu ska jag snusa vidare på lilla minis hjässa medan jag håller tummarna att P lyckas söva storebror ❤️. 

blogstats trackingpixel