Magen vecka 16

image

Här kommer min morgonmage idag i vecka 16 (15+0). Tycker den är nästintill platt på morgonen om man jämför med kvällsmagen haha. Slänger upp en bild ikväll som man kan jämföra.

Mår fortfarande väldigt bra, tycker att den värsta tröttheten gett med sig. Jag är fortfarande väldigt trött men den är mer hanterbar. Känner av att livmodern växer nu, den känns väldigt spänd. Ibland tycker jag mig känna svaga sammandragningar tom.

Ska bli såååå skönt med semester efter imorgon, att bara få vila (förutom bröllopsfesten då…) ska bli så skönt, speciellt med Thailand om 11 dagar! Bara vila, bada, äta och läsa böcker :)

KUB-TESTET

Redan innan barnmorskan frågade vid inskrivningen om vi ville göra kub-testet så hade jag bestämt mig för det, otroligt tacksam om att hon skrev en remiss för det dock då det är väldigt dyrt att göra det privat. Vi ville göra det för att få se att allt såg bra ut med bebisen efter den magiska vecka 13 gränsen. Tror att det är väldigt viktigt att prata innan om vad man gör om man får dåliga resultat, vi kände till exempel att vi inte skulle kunna göra en abort, speciellt inte såhär sent i graviditeten då bebisen ser ut som en liten minimänniska, men det är ju upp till var och en.

Vi gjorde då själva kub ultraljudet i vecka 12+4 på Mama Mia på Karlavägen. Var även innan detta ultraljud otroligt nervös och illamående, även om jag kände mig väldigt gravid och även kunde känna att livmodern växt. Efter några snabba frågor från barnmorskan om längd och vikt osv så fick jag lägga mig på britsen och dra upp tröjan. Så fort hon satte dit själva apparaten så flög en liten minibebis upp, uppenbarligen irriterad att någon grejade! Så söt var den! Den såg jättebra ut tyckte hon, man kunde se allt och hjärtat pickade på därinne och man såg hur hen rörde sig. Den blev rätt irriterad när hon buffade runt för att få den att ändra läge så att hon kunde komma åt att mäta nackspalten och huvudet. Så coolt! Tänk att i min mage så ligger en liten, liten 7 cm bebis och rör sig hela tiden! En liten minibebis som jag och min älskade man har skapat tillsammans. Tänk att vi ska bli föräldrar! Enligt barnmorskan så är det 17 december som gäller nu, flyttade från 19 december som det tidigare ultraljudet visade.

image_1 image_2 image_3 image_4 image_5 image_6 image_7 image_8 image_9 image

Oro…

Jag tror att alla blivande föräldrar oroar sig nästan konstant, speciellt under de första jobbiga 12 veckorna. Jag hade dessutom den stora oturen att råka ut för blödningar… Första gången i vecka 4+2 och andra gången kom det lite då och då mellan vecka 6+0 och 7+0. Då är man inte så kaxig inte. Jag var helt övertygad om att det var missfall på gång varje gång och jag grät en hel del under den här tiden. För att göra allting värre så var jag i LA + Vegas under vecka 6+2 och 7+3 utan min älskade baby daddy. Det var dock en väldigt bra distraktion även om jag så klart inte kunde njuta fullt ut.

När jag kom hem ringde jag och bokade ett tidigt ultraljud så fort jag kunde. I vecka 8+5, den 14 maj kl 8.00 kom vi till en ursöt barnmorska som vi gjorde ultraljud hos. Jag har aldrig varit så nervös förut, mådde riktigt illa och hade en sådan otrolig ångest. Så fort hon satte lilla grejen mot magen så såg man en liten klump med ett pickande hjärta och det var som att all oro bara släppte där och då. Vår lilla räka levde! Jag har nog aldrig sett något så fint <3 Tänk att det där är vår lilla bebis på ynka 2 cm, med huvud, kropp, ben och armar, så sjukt coolt!

bild (1)

Dagen jag plussade

bild

 

Dagen för plusset var den 8 april. Det var 3 dagar innan beräknad mens och jag var hemma dunderförkyld från jobbet och hade fått hem ett 20 pack billiga teststickor. Väntade tills min fästman gick till jobbet då jag trodde att han bara skulle tycka jag var knäpp som testade så tidigt och jag var så säker på att det skulle vara negativt.  Sakta men säkert växer det dock fram ett ljust, ljust streck bredvid kontrollstrecket. Det syns helt klart, men jag kände mig ändå väldigt osäker, kunde jag verkligen vara gravid?

Jag hade varit så säker på att jag inte kunde vara gravid, men jag ändå haft massa tecken som jag förklarade som pms och liknande. Jag hade stickningar i livmodern, ömma, spända och knöliga bröst, var kissnödig konstant, uppsvälld mage, molvärk och var allmänt irriterad mer än en vecka innan mensen skulle komma vilket kändes lite väl tidigt. Vågade dock inte tro att jag skulle kunna vara gravid, var så rädd för att bli besviken.

Tror jag hamnade i en lätt chock efteråt för dagen bara rann på som vanligt i soffan framför Netflix i väntan på att min kära fästman skulle komma hem. När han kom hem tryckte jag upp testet i ansiktet på honom och frågade om han såg något, vilket han såklart gjorde han med! Sedan var vi reserverat glada tillsammans :) Och där började då denna evighetslånga väntan till mitten av december då lilla mini beräknas komma ut.

Första inlägget

Hej!

Alltid tänkt att när jag blir gravid ska jag starta en blogg (ok kanske inte när jag var typ 8 år gammal eftersom internet då bara var en fluga som gemene man inte beblandade sig med), mest för att få allting samlat som ett minne man kan gå tillbaka till senare.

Så här kommer då min alldeles färska blogg i vecka 14 (13+2)! :)