Magen vecka 25

image

Ny vecka! Känns som om jag alltid säger det, men det springer verkligen på nu. 16 veckor till BF och 13 veckor till mammaledighet, det kommer bara rusa på. Överlag har veckan varit bra, på vardagarna har jag inte haft ryggont, men jag har varit väldigt trött för jag har börjat få svårare att somna. Vanligtvis somnar jag på typ 2 min och när jag nu blivit störd av huvudvärk, halsbränna och sparkande bebis så har det varit svårt och jag blir så frustrerad. Måste lära mig att slappna av även om jag är irriterad och trött. Bebisen gillar heller inte att jag sover i framstupa sidoläge längre och jag måste ligga mer på sidan vilket är sjukt ovant och störigt. Halsbrännan har verkligen hittat hem känns det som, går ingenstans utan mina Gaviscon som även ligger bredvid sängen för den kan slå till utan förvarning.

Resa som gravid

Jag har gjort två resor som gravid, en till LA/Vegas i vecka 8 ungefär och en till Thailand i vecka 17.

Den till LA var lite jobbig faktiskt eftersom jag var helt övertygad om att jag hade ett missfall. Jag hade blödningar till och från mellan ett par dagar innan jag åkte och en vecka in ungefär så jag var på ganska pissigt humör och oroade mig konstant. Flygresan gick ok, men det spände väldigt mycket i livmodern under resan, vet inte om det bara var för att den växte eller om det var för att trycket var annorlunda i kabinen. Sen flög jag med Norwegian vilket jag aldrig vill göra om på långflygningar, det var lite som att flyga Ryanair fast i 12 h… Man fick köpa sitt eget vatten, kudde, filt osv och benutrymmet var katastroflitet och då är jag ändå 161 cm lång bara. Jag var så himla obekväm och det är en väldigt lång flygning att vara obekväm under. På ditvägen hade jag extra benutrymme så då var det helt ok, men sen satt jag innerst på tillbakavägen med en kompis bredvid mig som sov nästan hela resan och en annan tant ytterst och jag hade behövt springa på toaletten betydligt oftare än vad jag kunde så det var ju lite av en miss.

Att vara i ett annat land var dock noll problem tycker jag, det är ju ett västerländskt land och enkelt på något sätt. Jag mådde ju himla bra i graviditeten (minus blödningarna som var ganska sparsamma då), inget illamående, bara lite trötthet som kanske inte blev bättre av jetlaggen, men helt ok. Vi bilade ju också ca 5 h genom öknen till Vegas och även det gick bra tycker jag, vi stannade och kissade regelbundet och hade massa vatten och snacks så jag var glad :) En mini-möhippa i Vegas preggers var väl inte planen från början, men det var superkul bara. Dansade järnet till Britney och gick runt och kollade på hela härligheten, älskar Vegas! Älskar USA, bästa godiset, mataffärerna och In-n-out (i Cali iaf). Annars så gjorde vi bara lite småutflykter till Santa Monica och Venice vilket var lugnt så länge jag hade vatten, snacks och toalett i närheten. Har nog aldrig besökt så många offentliga toaletter som där haha.image

Thailand var enklare på så många vis, jag var i vecka 17 när vi åkte och vecka 19 när vi åkte hem. Jag mådde super på alla sätt och vis, tröttheten var som bortblåst och hungern var inte så illa. Flygningarna gick bra trots att det ju blev en resa på ca 24 h. Flög Sthlm-Doha-Bangkok-Kho Samui och därefter båt till Kho Phangan. Flög dock med Qatar och servicen var så himla bra och benutrymmet helt OK även om jag satt innerst på ditvägen, ytterst på hemvägen. Sen var ju Thailand alldeles magiskt, alla var så vänliga och ingen var för blyg för att kommentera magen, blev kallad ”mommy” av någon på hotellet haha :) Man ska ju helst inte sola när man är gravid pga hyperpigmentering, vilket jag ändå får varje sommar så fort jag får minsta sol på mig, men det går bort sen på höstkanten så det bryr jag mig inte om. Jag var dock försiktig som vanligt (rynkrädd) och använde maniskt spf 30 och 50 över hela mig och höll mig bara i skuggan under ett parasoll. Alkohol saknade jag verkligen inte, drack så himla många härliga juicer och fruktshakes så jag var nöjd ändå. Bästa smekmånaden jag kunnat tänka mig, en honey moon som blev en kombinerad baby moon <3 Extra speciellt blev det såklart när jag kunde ligga och känna sparkar vid poolen, Peder fick känna första sparkarna och magen växte jättemycket.image

 

Så mina resor blev riktiga hits trots att jag bokade dem flera månader jag blev gravid lite halvspontant, men det går aldrig att veta innan. Det är en ren gamble faktiskt. Jag har haft tur med min graviditet att jag mått så himla bra nästan hela tiden (minus ryggont nu), men jag hade ju lika gärna kunnat vara en sån som spydde mig genom en hel graviditet eller fick grov foglossning från dag ett så jag inte kunnat röra mig. Så jag skulle inte rekommendera att göra som jag gjorde, boka tätt inpå istället så du vet på ett ungefär hur du kommer må på resan och boka en lugn semester där du kan bara ligga i en solstol och läsa en bok. Och använd stödstrumpor för guds skull!

Sjätte månaden

Varje ny månad känns otroligt efterlängtad och nu kan jag äntligen säga sjätte månaden när folk frågar. Jag har märkt att folk som har barn frågar alltid om vilken vecka man är i, medan de som inte har barn eller är lite äldre jämt frågar efter månad. Månad känns som ett himla dumt begrepp då en månad är så himla lång och speciellt i början händer det ju saker varje dag i utvecklingen så att bara säga månad känns lite futtigt. Samtidigt så förstår jag att folk som inte är gravida själva eller nyss varit det känner något större behov att veta exakt vecka + dag man är i, man är ju lite gravidnörd som gravid :)

Magen v 24

image

 

Vecka 24 är här! Vecka 23 sprang iväg som vanligt, trodde att varje graviditetsvecka skulle kännas som typ fem vanliga veckor, men icke. Skönt!

Efter min negativa klagan där i helgen så har veckan varit bra. Det har gått bättre än någonsin på jobbet, svanskotan gör nästan aldrig ont, antagligen för att tänker på hållningen och tar det lugnt och undviker trappan så länge jag inte måste springa på toaletten haha. Jag har haft jobbig halsbränna några dagar, men sen jag köpte Gaviscon så har det varit lugnt.

Ett nytt problem har varit att de senaste dagarna har mina knän svullnat upp efter lunch så att det varit lite tungt att gå, vet dock inte om det är pga att jag är gravidsvullen eller om det är reuman som blossar upp igen. Inget är väl omöjligt direkt då jag ändå går in månad sex och gravida sägs ju lägga på sig vätska och jag är ändå en reumatiker som inte medicinerat på 4,5 månader. Men vi får se, blir det värre så får jag ringa reuma och höra med dem, är det ett skov så kan jag få kortisoninjektioner säger de och det kanske vore skönt (eller ja, själva injektionen är väl allt annat än skön…)

Tycker inte att magen har växt något den här veckan direkt, den ser ganska liten ut, speciellt när jag har min favoritoutfit på mig för stunden, tights, ett längre linne och långärmad t-shirt. Med jacka syns den inte alls faktiskt. Men det lär ju ändras kommande 17 veckor :)

Efter regn kommer solsken…

Jag har mått väldigt mycket bättre både igår och idag och jag försöker att vara mer positiv. Det är väl enklare iom att jag inte haft ont i ryggen nästan alls. Jag har varit snäll mot mig själv och inte böjt mig för mycket eller gått några längre sträckor och då går det ju oftast bra än så länge. Jag känner mig lite handikappad, men det får ju vara värt det om jag mår bra. Försöker njuta mer av att känna sparkar och hans kullerbyttor och jag ser så mycket framemot att ha honom här, men jag ska försöka ta till vara på tiden lite mer. Tänkte gå all in ikväll och pressa igenom alla ”Gravid vecka för vecka” som jag missat på Youtube (bästa preggo-serien helt klart, även om det var bättre förut, Vanja, Sanna och Josefin var så himla grymma att följa) och även lite ”En unge i minuten” när jag ändå har TV4 Premium. Älskar och slukar allt med graviditeter och förlossningar, det är så himla ballt och intressant och jag är så glad att jag får gå igenom det jag med!

Depp och irritation

Idag är ingen bra dag… Helgen var löjligt bra, vi började med att sälja lägenheten med en vinst på en halv miljon efter två år. I lördags kom min familj och hälsade på och vi åkte ut i skärgården och igår så köpte vi en ny säng och gick på IKEA. Alla underbara aktiviteter inklämda på ca 48 h. Ändå var jag otroligt deppig igår. Vi har ju pratat om en Londonresa om försäljningen gick bra och vi har tom tittat på hotell och synkat med Peders bror som bor där, men igår kläckte då P ur sig att det kanske inte vore så bra om vi åkte dit då jag kanske inte klarar av det pga min foglossning och dåliga knän. London är ju trots allt en gå omkring stad och ja, jag har dåliga knän och rygg som knappt klarade av att gå omkring ett par timmar på IKEA utan att ha ruskigt ont i både rygg och knän trots foglossningsbälte och gördel… I fredags fick jag den dumma idén att hoppa av bussen ett par stationer efter Solna Centrum för att gå hem, det är mindre än 2 km. Jag grät nästan under vägen hem för jag hade så ont.

Ändå blev jag helt knäckt och deppig. Jag hade sett framemot en sista weekend med min man shoppandes och promenerandes i min favoritstad i världen, vem vet när vi kan få till det igen. Jag blir jätteledsen av tanken att jag inte ska kunna njuta fullt ut av de här sista 4 månaderna som barnlös. Jag vill inte bara ligga i soffan framför Netflix. Just nu orkar jag inte träffa kompisar efter jobbet, jag har svårt att sitta under en hel middag på en hård trästol och jag kan inte ta promenader på längre än 10 min.

Släng sedan på att jag irriterar på mig på exakt allt som alla gör typ. Jag kan känna mig så avundsjuk på Peder som kan leva sitt liv precis som vanligt och ändå få samma belöning som mig i december. Det är bådas barn, men det är jag som måste offra nio månader och må dåligt för att producera VÅRT barn, medan det egentligen inte drabbar honom speciellt mycket alls. Jag skäms nästan för de här tankarna och känner mig som en dålig gravid kvinna och fru, men jag kan inte riktigt göra något åt det heller.

Jag sitter på jobbet nu och är irriterad på livet och redo att börja gråta när som helst för att allt känns så jobbigt och att det är 4 månader kvar tills han är här. Sen gör det inte det hela bättre när jag vet att antagligen bara kommer bli värre när jag blir tyngre och att det kan dyka upp nya krämpor längs vägen. Usch, idag längtar jag efter att få träffa honom så mycket att det gör lite ont. Tji, fick jag som den första halvan mådde oförskämt bra helt utan krämpor och problem…

Tid

Tiden går verkligen snabbt, vilket känns himla tacksamt nu när man bara vill snabbspola till december. Jag försöker ändå ta vara på den här tiden när jag kan vara väldigt självisk och fokusera på mig och Peder bara. Vi går på bio och restaurang och försöker träffa kompisar och köra Netflixmaraton av serier. Nu när försäljningen av lägenheten gick bra så blir det nog en Londonresa i september, jag får ju resa fram till vecka 28 och det vore himla skoj att passa på, är ju smått besatt av London och behöver åka dit varje år för att inte gå under av längtan.

Ibland drabbas jag av ett sting av ångest för vi kommer bli så himla låsta en bra tid framöver, jag kommer inte kunna (eller vilja) åka till USA och träffa min BFF ensam på säkert 10 år, vi kommer inte åka barnlösa till New York + Montreal som vi pratat om i flera år eller dra iväg på en spontan weekend. Eller att bara få ligga ensam i soffan och äta popcorn till middag framför 10 avsnitt av Kardashians.

Sen är jag helt övertygad om att jag kommer att älska det här lilla knyttet så mycket och att vardagen kommer bli 1000 gånger bättre med en mini me att jag inte kommer ha lika mycket behov av egen tid eller resor. Livet får ju ett helt annat fokus och jag ser verkligen framemot de sakerna vi kommer att göra tillsammans, som tex att åka till Skansen, Junibacken, Astrid Lindgrens värld, leka i parken och åka till badhuset. Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig och jag känner mig mer än redo för den, men jag är bara människa och självklart så kommer jag säkert sakna mitt gamla liv när jag inte har fått sova på en vecka och han skriker sedan en timme tillbaka.

Ytterligare en milstolpe

Som jag hintade tidigare så har vi nu nått ytterligare en milstolpe. En stor sådan, nämligen att från och med nu så finns det en chans att han överlever om han föds. Från och med nu räknas det inte som ett missfall om något händer honom och han räknas som en människa i statens ögon som får ett personnummer när han föds. Jag vill verkligen att han stannar inne och tjockar på sig 3.5 månader till, han är trots allt bara 28 cm och ca 500 gram, men det känns skönt att veta att OM något händer så kommer de att försöka rädda honom då det är förlossningen vi ska kontakta och inte gynakuten.

Magen vecka 23

image

 

Ny vecka! Igen! Vecka 23 är alltså här och det är ytterligare en milstolpe, men mer om det senare. Veckan har varit sådär, jag känner fortfarande av foglossningen, om det nu är det, men jag har försökt ta åt mig av vad sjukgymnasten sa och tagit det lugnt. Så länge jag är snäll mot mig och min rygg så går det oftast bra. Jag tänker på att inte bära tungt eller böja mig ner i onödan och inte gå så långa sträckor eller älga på lika fort som jag brukar. För så fort jag slarvar, vilket jag gör, så kommer ryggontet som ett brev på posten. Gick otroligt mycket i helgen och det känns, det sitter kvar till åtminstone dagen efter och det kanske inte alltid är värt det.

Köpte dock en gördel och det var nog de bästa 149 kr jag någonsin spenderat. Den sitter från bh:n ner över magen och svanken och en bit över höfterna och stramar åt. Den ger inte jättemycket stöd, men tillräckligt för att jag ska kunna gå hemifrån till pendeln utan att få ont. Den gör även att man får en något bättre hållning vilket är bra för både ryggen och svanskotan när jag sitter ner. Bältet som jag köpte är nog bättre när man ska gå längre sträckor och behöver mer stöd, men den kan man inte sitta ner med och det känns jobbigt att behöva ta av och på den hela tiden. Den är inte heller speciellt bekväm, därav är den förpassade till långpromenader.

Till de bra sakerna hör att magen växer för varje dag och ändrar form, den syns garanterat under alla kläder och jag älskar den. Jag känner mig väldigt vacker och kvinnlig med magen och jag älskar att klä mig i tighta kläder som framhäver den och Peder tycker att jag är världens vackraste <3