Räddningen

(null)

Det här är min räddning om dagarna när jag är fast i soffan med en bebis fastklistrad vid bröstet. Innan jag sätter mig ser jag till att den är fylld och att jag når den. Innan jag började pumpa/amma hade jag ingen aning om hur uttorkad man blir, men det säger ju sig själv när man producerar en liter mjölk/dag typ. Att den är sjukt snygg och god att dricka ur eftersom den är i glas gör det ju inte sämre :)

Reumatismen

Den jäkla reumatismen spökar igen… Klarade hela graviditeten utan besvär och mediciner som tur var, men runt jul så började båda knäna svullna upp. I början var det inte så farligt att jag störde mig på det, men de senaste två veckorna så har det varit riktigt illa. Det gör visserligen inte ont men det är så svullet att jag haltar eftersom jag inte kan böja leden ordentligt. Just nu är det så illa att det är jobbigt att ta mig upp ur soffan för att byta på M tex. Knäna känns dessutom så instabila att de viker sig och jag är rädd för att tappa M.

Ringde till slut min reuma-sjuksköterska igår för att boka en telefontid ned min läkare för konsultation. Det verkar dock dröja några veckor dessvärre för hon var fullbokad och sen kan det ju dröja innan jag får en remiss till att få kortisoninjektionerna (det enda som går att göra när man ammar och jag är inte beredd att ge upp den när det äntligen funkar).

Börjar klättra på väggarna nu efter att ha suttit inne tio av de senaste elva dagarna och jag tycker synd om M som inte får frisk luft. Vill så gärna komma igång med dagliga promenader, älskar att powerwalka och hade sett framemot att gå ut och gå med vagnen.

Depp

Ibland känner jag mig alldeles knäckt av mammalivet, idag är en sådan dag… Jag älskar M mer än något annat i livet, men det är väldigt jobbigt ibland. P jobbar väldigt långa dagar, oftast är han hemma vid 19 tiden och sen somnar han runt 23. Jag är alltså ensam med M 20 h/dag. Idag är han ute och firar av en kollega och kommer hem först om en halvtimme och med tanke på att natten är min så blir jag ensam 44 h med honom. 44 h där M skriker om jag lägger ifrån mig honom så jag får skyffla i mig mat och lyssna till skrik om jag går på toaletten eller fyller på vattenflaskan.

Utöver det så känner jag mig så himla ensam, den enda jag har om dagarna är M. Världens bästa bebis, men jag saknar vuxna i mitt liv. Hoppas att det blir en föräldragrupp genom BVC snart så jag får komma ut och träffa folk. Förstår inte varför vi inte fick en redan som gravida?

Vet inte varför jag skriver det här mer än att klaga av mig lite och kanske ge en nyanserad bild av livet som nybliven förälder. Ordet ledighet i föräldraledig är så sjukt provocerande…

Skötbordet

image

 

Tänkte att jag skulle visa upp lite hur det ser ut hemma hos oss och vi börjar i badrummet. Skötbädden ligger ovanpå tvättmaskinen och torktumlaren och precis till höger har vi handfatet, helt perfekt! Ovanför i hyllorna har vi plats för blöjor och skötlappar dessutom.

image

De här söta djuren kollar ner på Morris från mobilen som hans farmor köpte på IKEA. Den senaste veckan har Morris börjat titta på dem, tidigare har han mest irriterat kollat åt sidan :)

Morris 2 månader

image

Vikt: ca 5 kg (4,8 för 2 v sen)

Längd: 53,2 cm

Storlek: 56 sen ett par veckor, dock funkar 50 i byxor fortfarande

Nu händer det grejer! Det känns verkligen nu att han utvecklas varje dag och det är så himla coolt att se. Hans nacke är så stark att han nästan alltid håller den upp själv om man bär honom till exempel. Självklart får man vara beredd på att han då och då ”tappar huvudet”, speciellt när han är trött. När vi nacktränar på lekmattan så lyfter han benen och vaggar med dem sida till sida så att han nästan tippar över så det dröjer nog inte allt för många veckor tills han vänder sig till ryggläge :)

Han har de senaste dagarna börjat gråta med tårar ibland, sträcka sig mot leksaker och skratta utan ljud när han tittar på oss! Så himla häftigt att se! Allt har dessutom skett på bara några dagar, så sjukt.

Han är dock väldigt ”klängig” och vill bara ligga på mig/P och vaknar rätt snart om man lägger ifrån honom.

Sen har han ju börjat amma som jag nämnt tidigare, så sjukt skönt!

Morris 1 månad

image

Vikt: ca 3800 g

Längd: 52 cm

Morris (som numera faktiskt hade ett namn) var otroligt stark i nacken för sin ålder, antagligen för att han så gärna häver sig upp och tränar den när han ligger på våra bröst. Han kan fokusera blicken och följer (ibland) med när man håller ett objekt framför honom. Han ammade dessvärre inte än så pumpen gick varm.

Morris 0 månader

image

Vikt: 2560 g

Längd: 46 cm

Morris som här var namnlös var vid 0 månaders ålder otroligt trött mest hela tiden. Han hade inga speciella skills att skryta om förutom att han var otroligt söt och charmig och väldigt snäll, skrek nästan aldrig. Enda minustecknet var att han inte kunde ammas och var tvungen att flaskmatas, det blev en hel del pumpande för mamman…

Det där med amningen igen

Okej så gissa vad som händer dagen efter jag ställer in mig på att sluta pumpa? Han börjar amma såklart! Ropar verkligen inte hej än och det funkar absolut inte till 100%, men hoppet lever igen.

Efter en liten kissolycka (inte för att peka ut någon, men det var Morris) så låg vi hud mot hud igår och då började han visa tecken på att han var intressant. Så jag langade fram bröstet utan någon förhoppning som så många gånger förr och han började suga! Och inte bara började suga utan han fortsatte vilket han aldrig gjort förut! Det var en sådan grym känsla! Tänk om det här skulle kunna fungera? Han sög en bra stund på båda brösten och sen igen två gånger innan natten. Man vet ju aldrig hur mycket han får i sig såklart men han verkade verkligen bli mätt. Innan natten fick han urpumpad mjölk för han ville aldrig sluta snutta så mjölken var nog slut.

Sedan på natten kom bakslaget då han vägrade greppa tag och skrek hysteriskt. Antagligen för att han var trött och dunderhungrig och inte orkade amma. Så hela natten och imorse fick han flaskan, men sen har vi ammat :)

Håller tummarna nu!!

IMG_2684.JPG

To pump, or not to pump

Jag har som jag tidigare skrivit alltid trott att jag ska helamma i ett halvår, men så blev det ju dessvärre inte… Jag har pumpat och pumpat utan att fundera allt för mycket på det. Både min reumatolog och läkare på spec. Mvc har sagt att det vore grymt om jag kunde amma i fyra månader, så det var väl vad jag haft som mål nu när jag pumpat. Att inte vara ”sämre” än en ammande reumatiker liksom.

Dessvärre är det en jäkla skillnad på att amma och pumpa. Att pumpa och flaskmata är dubbelt jobb och inte kan man ligga kvar i sängen och göra det heller. Det gör att jag förlorar en hel del sömn både nattetid och på dagen eftersom jag måste pumpa medan han sover. Jag är även låst till pumpen typ fyra timmar om dagen och ska vi lämna huset är det inte bara Morris som ska vara mätt och bytt på, jag ska vara nypumpad. Om vi är borta från pumpen i mer än 4-5 timmar så värker och läcker brösten. Inte är det lika accepterat att slänga fram brösten och visa exakt hur lång en bröstvårta kan bli pga bröstpumpsvacuum heller… Så man förpassar sig själv till ett annat rum där man sitter ensam i en halvtimme och masserar ut mjölk medan folk skrattar och umgås ett par meter bort.

För att göra allt ännu värre så har mina knän svullnat upp igen för första gången på ett par år… Så antingen så härdar jag och hoppas att det inte sätter sig i armbågarna och käken eller så tar jag kortisoninjektioner och hoppas att det inte sätter sig i armbågarna och käken eller så ger jag upp och lägger ner pumpningen och börjar medicinera igen.

Så vad vill jag då säga? Jag vet inte riktigt, men om sanningen ska fram så tar pumpningen snart knäcken på mig och hur länge överväger fördelarna verkligen nackdelarna? Är bröstmjölk så pass bra att det är värt att sova några timmar mindre och vara lite mindre glad men desto mer irriterad?