Bästa årstiden att få barn på?

Det här spekulerade vi mycket i innan M blev till och jag tänkte nog att mars/april skulle vara grymt. Tanken var ju att vi skulle producera bebis på vår smekmånad (och lyckas på 1a försöket obvi), han skulle alltså födas i april typ, perfekt. Nu kunde jag ju inte hålla mig och han beräknades i december. Årets absolut sämsta månad och vi var riktigt dumma hälsade min 13 åriga kusin som elakt nog av sina föräldrar fötts i just december och alltså passivt skulle få titta på alla kompisar som fick köra moppe/bil/klubba osv i cirkus ett helt år utan att själv delta. När M sen föddes i november var han å Ms vägnar något gladare :)

Nu när jag lugnat min skrikande livmoder något genom ett barn så kanske nästa bebis kan bli mer planerad? Så när på året ska hen födas? 

  • Vintern? Fördelen är att när M föddes så kunde vi med gott samvete boa in oss ordentligt och bara mysa och försöka få ordning på tillvaron utan att känna att man borde gå ut och göra grejer. När man är redo att ta sig ur bubblan är det vår! Nackdelen är dock att man ska pula på lilla knyttet overall och åkpåse osv innan promenaden blir av, inte helt enkelt. Dessutom är mörkret rätt deppigt och man blir ännu tröttare. 
  • Vår? Det är ljust så dagarna blir längre och man slipper kränga på en overall när man ska ut. Nackdelen är att man får lite sämre samvete av att häcka i soffan… 
  • Sommar? Ljust och varmt och man slipper overall och åkpåse osv. Nackdelen är samma som för vår + att bebisar får det jobbigt i värmen och ska undvika sol. 
  • Höst? Kommer på typ noll fördelar… Hatar hösten! 

Man kan självklart inte välja den perfekta månaden, dels för att man inte kan välja exakt när man ska bli gravid (om man inte bara ligger en gång om året då och är dunderfertil) och dels för att jag tror att det blir bra oavsett (men hösten tänker jag undvika likt pesten så kyskhetsbältet är låst i december och januari 😉). 

Dagen efter vaccinet 

      

      Natten var småjobbig, han vaknade och skrek rätt ofta men det var nog mest för att äta ikapp eftersom han inte åt så mycket igår stackarn. Imorse slog han dock upp sina fina blå ögon och var på sitt allra soligaste humör och så har det fortsatt. Han låg säkert nöjt i babygymmet i en kvart så jag hann äta frukost och pula lite i köket ostört. Har tom duschat och tvättat håret, say whaaat?! Sitter nu med en diffus huvudvärk och en sovande bebis på mig, kanske skulle försöka lägga bort bebis och marinera mig själv i mer kaffe, hmm tokmysa eller kaffe, den eviga frågan :)

      BVC och 3 mån vaccin

      Idag var det då dags för bvc besök och 3 månaders vaccinet. Han är nu 60,5 cm och 6,24 kg! Han har alltså växt 7 cm och 1,5 kg på sju veckor och har hoppat upp tre kurvor och ligger nu på normalkurvan, inte så konstigt att han äter så mycket!

      Rota vaccinet gick jättebra, men sprutorna var inte lika kul. Jag fick hålla fast hans ben och armar medan sköterskan försökte distrahera med en speldosa, men han skrek och spjärnade redan innan sticken. Efter första sprutan skrek han men lugnade ner sig lite när jag plockade upp honom. Andra sprutan gjorde ännu ondare och han skrek och grät så att han blev alldeles röd i ansiktet och mitt mammahjärta värkte. Jag vandrade omkring lite med honom i famnen och han lugnade ner sig rätt fort som tur var. Efteråt var han helt slut och somnade så fort han kom ner i vagnen. 

      Eftersom vädret var så härligt så blev det en promenad på en timme i solen, så himla skönt. M har sovit nästan hela tiden och ätit ett par gånger. Han verkar dock ha lite ont för han har gråtit och skrikit massor när han varit vaken stackaren :( Ingen feber dock så jag hoppas att han sover genom natten och vaknar pigg och fräsch. 

      

      Uppdatering på reumatismen

      Jag hade en himla tur som mådde prima under graviditeten och det höll i sig i drygt en månad efter förlossningen. Sen kröp det på i knäna och den senaste månaden har det varit väldigt svullet. Himla tur att det inte kommit igång i armbågarna än, det hade varit riktigt drygt med tanke på hur mycket man kånkar runt på en tyngre och tyngre bebis.

      Eftersom jag ammar så får jag inte använda mediciner mot reumatismen dessvärre, men de kortisoninjektioner som jag fick i onsdags funkade som vanligt riktigt bra. De fick ut 10 ml ledvätska ur höger och 30 ml ur vänster som de lyriskt frågade om de fick använda till forskning haha.

      Så skönt att kunna gå normalt och att kunna ta långpromenader med barnvagnen, som jag längtat! Och att enklare komma ner på lekmattan osv, saker man med bra leder tar för givet. Hoppas nu att det håller ett par månader för det finns ju roligare saker att göra än att få en 5 cm nål inkörd i leden…

      Morris 3 månader

      (null)

      Vikt: 6,24 kg 

      Längd: 60,5 cm 

      Storlek: 62 men 56 i pyjamaser och byxor funkar fortfarande 

      Han känns mer och mer som en bebis, inte en liten spädis. Man kan få lite mer kontakt, han ler och skrattar mer och mer med ljud och ibland slänger han ur sig några ”ord”.

      Nacken är väldigt stark och stabil och vi stödjer den inte längre, trots att han hatar att magträna. Han älskar att stå upp och benen blir starkare och mer stabila för varje dag. Annars funkar att sitta i knät och ibland (som när mamman försöker få i sig frukost) att sitta uppstöttad mot en kudde, han vill liksom vara med.

      Han greppar inte leksaker osv, bara halsband, hår och tröjans urringning. Han pillar gärna på mina armband och händer när han sitter i knät.

      Babygymnet funkar 0-10 min beroende på humör. Som annan underhållning så gillar han att stå och hoppa och flyga flygplan. Oftast ler han när man säger tut och duttar på näsan.

      Han har de senaste veckorna varit väldigt klängig (sover bara på mig eller P) och han skriker en del i samband med nattamningen. Allmänt kinkig. Dessutom dreglar han floder. Kan det vara tänder på g redan? Han sover som tur längre stunder på nätterna, oftast runt 3 h nu och mindre på dagarna.

      Baby number 2?

      Något det pratas ofta om här hemma och funderas ännu mera på är när barn nummer två ska produceras. När är bästa tiden? Hur många år emellan är perfekt för alla parter? Behöver man syskonvagn? Hur länge får vi plats i trean vi har?

      Har inte så många svar än och kanske kommer de aldrig, man får nog gå mest på känn. Jag kände nästan direkt efter förlossningen att jag ville göra det igen, och snart dessutom. Emotionellt skulle jag lätt kunna skaffa syskon nu, men jag fattar ju att det vore dumt och himla jobbigt. M förtjänar en glad och pigg mamma ett tag till helt enkelt. Vi har tänkt lite dryga två år mellan barnen, men nu tänker jag kanske 18-24 månader MAX. Visst är det nog jobbigt men barnen har nog ner utbyte av varandra ju tätare de är i ålder. Så vi får se helt enkelt. Man vet ju inte heller hur fort det går att bli gravid andra gången, kan ju inte räkna med att det går på en gång.

      (null)

      Skrik och panik

      M är inne i en riktigt klängig period nu. Han sover numera nästa bara på mig och P och vaknar nästan alltid om man lägger bort honom. Vissa dagar sover han nästan inte alls förutom i vagnen (om den rör sig…) och blir såklart alldeles övertrött. Dessutom äter han otroligt ofta, ibland nästan konstant i ett par timmar. Ibland blir han alldeles hysterisk och skriker medan han ammar, misstänker att det kanske rinner för fort/sakta. Ibland tror jag även att han bara vill vara nära och tutta och blir arg när det kommer mjölk (tar ej napp, jag är nappen…).

      Tror att det är normalt dock för han växer så det knakar, tror att han har växt typ 6-7 cm på 5 v (är det ens möjligt?!). Då är det ju självklart att han både måste äta mycket och sen gör det säkert ont. Kommer ihåg växtvärken från puberteten, inte rolig. Men det tar på krafterna helt klart!

      Tiden som flytt

      (null)

      Oj, oj, oj säger jag bara. Igår kväll låg och pratade om när M var nyfödd och att vi inte filmat något alls varpå jag bryter ihop totalt… Jag blev så ledsen av tanken att han aldrig kommer bli så liten igen och att vi aldrig kan få någon video från när han var så yttepytte. P försökte trösta mig med att 1) bebisar blir större, det är en bra sak liksom, 2) han är fortfarande jätteliten och söt och nu filmar vi mycket mer, 3) vi har mycket bilder från han var nyfödd, 4) vi kommer skaffa minst ett barn till så chansen att spädis-gosa kommer tillbaka.

      Det gick efter ett tag, behövde väl bara gråta ut lite misstänker jag… Självklart kommer M växa och det är ju bra och superhäftigt! Han är ju fortfarande världens mysigaste och jag ser framemot att se honom växa upp framför mina ögon. Men tiden går verkligen för fort! Han är redan 13 v! Förstår vad alla föräldrar säger nu och inser att man ska leva mer i nuet och njuta av allt.

      Nackträning

      (null)

      M är väldigt stark i nacken och vi behöver inte stödja den åt honom. Trots det hatar han att ligga på mage och vägrar att lyfta på nacken… Betyder det att han inte kommer att lära sig krypa? Det känns som om han kommer att gå innan han kryper, han älskar att stå