Amningen

  Innan M föddes visste jag ju inte om jag skulle kunna amma eller inte med tanke på reumatismen. När han sedan föddes så funkade inte amningen, han var för slö pga att han var lite tidig och blev sedan flaskvan. Jag kämpade på med pumpen och var beredd att ge upp när som helst när han på åtta veckors dagen helt plötsligt tog bröstet! Sedan dess har det fungerat kanon. 

Dessvärre har mina leder blivit sämre, knäna fick jag kortison i för några månader sedan så de håller än, men käken värker och är rätt svag. Pga det så började vi tidigt med att introducera smakportioner och nu vid dryga sex månader får han en hel portion gröt på morgonen och kvällen. Jag blir dock ledsen av tanken på att lägga ner amningen helt, speciellt eftersom det är så mysigt och funkar så bra (gratis dessutom!). Käken har jag ju tragiskt nog vant mig med så vi kämpar nog vidare ett tag till. 

En annan aspekt är ju det framtida syskonet. Vi vill ha tätt mellan barnen och skulle gärna få ett redan nästa sommar. Då känns det onödigt att lägga ner amningen för att medicinera ett par månader (inte ens säkert att det hinner bli bättre på den tiden). Å andra sidan så är jag inte så säker på att jag har ägglossning nu pga amningen. Jag har haft mens typ två gånger, en gång var sex veckor efter förlossningen och det kan lika gärna ha varit avslag. Andra gången var för typ tre månader sedan. Jaja vi får se hur det blir helt enkelt. Men en redig klapp på axeln på mig själv som klarade av att få amningen att komma igång och fortsätta tills efter den stora magiska sex månaders gränsen!

Ett år sedan idag!

  Nu är det rätt så exakt ett år sedan som vi förklarades äkta makar, det är ju helt sjukt! Lilla M låg i magen och vi var så lyckliga, bästa dagen i livet än så länge (nu är det såklart 19 nov). Det var nästan 30 grader varmt och allt hade precis blivit grönt och syrénerna blommade för fullt.  

 Vigseln var fantastisk, prästen var supermysig och jag njöt av att stå där bredvid min bästa vän och älskade sedan sju år. Det var en magisk dag där alla var på sitt allra bästa humör och jag hade inte velat ändra på någonting. 

 Efter vigseln åkte vi hem till mamma som bor ute på landet nära kyrkan. Där skålade vi och i samband med detta så annonserade vi graviditeten vilket gjorde dagen än mer speciell och kärleksfull.  

 Mammas lada hade transformerats totalt till att bli såhär Pinterestvänlig :)  

  Vi bjöd på lunch och efterrättsbuffé och alla pratade med alla och min pappa höll till och med tal! 

 Mitt under lunchen brakade åskan lös och det spöregnade. Efter det så sänktes temperaturen något och luften blev klararare och festen flyttades ut där whiskey, cigarrer och mingel väntade.  

 Det var en magisk dag som jag önskade aldrig skulle ta slut. Men det gjorde den såklart och nu ett år senare så har vi den finaste sonen i världen tillsammans ❤️

Levande viktväst 

Igår när vi promenerade skrek M och vägrade sluta. Plockade upp honom och han slutade, men så fort jag lade ner honom började han igen… Gick en bit till innan jag plockade upp honom igen och ammade på en parkbänk (så skönt att man kan amma utomhus!). Åter i vagnen skrek han i typ 15 min… När vi kom hem stoppade min kära make ner bärselen i vagnen och gissa om jag var glad över det idag!  

  3 km hemifrån vaknade lillen och skrek och då var det bara att kränga på sig selen och kånka runt på nästan 8 kg extra. Kändes jättekonstigt att ratta en tom vagn, så lätt och lättstyrd! Det gick faktiskt bra att bära, lite tungt men helt okej. 

Såhär härlig såg dock t-shirten ut när jag kom hem… 

 

Morris 6 månader

  Vikt: 7,7 kg

Längd:

Storlek: 68 men vi kör mycket på 74 också

Morris är fortfarande väldigt social och inte blyg även om pappa och mamma är favoriterna. Han jollrar mycket och kvittrar  ofta som en liten fågel, så gulligt! 

Han rullar från rygg till mage så fort han har möjlighet sedan snart fyra veckor men inte åt andra hållet sedan han gjorde det då för fyra veckor sedan. Hans koordination blir bättre och bättre och han greppar riktigt bra nu, han kan plocka upp och pilla med en leksak och stoppar in allt han mår i munnen. Även händerna åker in, speciellt pekfingret och tummen. 

Han sitter ganska så stadigt, matstolen funkar jättebra! Han kan också stödja sig själv en stund och även korrigera när han är på väg att ramla. 

Det har gått väldigt bra att introducera mat, vi försöker få in en rutin på det nu och att faktiskt ersätta några amningar. Han får gröt eller puré till frukost och oftast gröt till middag och ev puré till lunch, inte alltid han får allt det dock. Har tänkt introducera varm riktig mat till middag också. 

Sedan en vecka har han svårt att komma till ro på kvällen (leap maybe?) han somnar vid 19 och sover max en timme och ibland somnar han inte om förrän vi lägger oss vid 22. Oftast ammar (tuttar mest lite) han max en gång per natt och så vaknar vi när P går upp vid strax innan sju. 

Mamma i ett halvår

IMG_2299.JPGTänk att det har gått ett halvår sedan den här bilden togs. Jag hade då varit mamma till det lilla knytet i några få självande timmar och en ny värld hade öppnats upp. En värld som jag längtat efter så länge men som jag var helt ovetande om samtidigt. Jag hade drömt så länge om känslan när han skulle läggas upp på mitt bröst, men när han lades upp där så kände jag inte mycket alls. Kanske var det chocken över att han var där och all smärta och lustgas, kanske behövde vi bara lära känna varandra lite bättre? Jag önskar att fler vågade prata om den där känslan för jag skämdes en hel del över att jag inte älskade honom så mycket som man borde göra direkt från första ögonkastet. Självklart var jag lycklig och kände massor av kärlek, men kärleken var inte helt överväldigande. Istället så växte den fram och varje dag blir jag mer och mer förälskad i honom, han är mitt allt nu och det finns ingenting jag inte skulle göra för honom.IMG_2310.JPGHur har det här halvåret varit då? Omvälvande, roligt, jobbigt, konstigt, orden är många och känslorna ännu fler. Det har på många sätt känts alldeles naturligt att helt plötsligt ha en son, medan jag ofta har kollat på honom och känt att det är helt sjukt att jag har en son (världens bästa dessutom).IMG_2314.JPGDe första två månaderna var de jobbigaste i mitt liv helt klart, allt var nytt och jag visste inte vad jag gjorde överhuvudtaget. Det var mörkaste vintern och vi var mitt i flyttkaoset och jag kände mig väldigt ensam. Att jag dessutom kämpade på med pumpning var tredje timma och ersättning höll på att knäcka mig totalt. Nätterna var fruktansvärda; värma urpumpad mjölk, mata, eventuellt komplettera med ersättning, söva M, pumpa och sedan bära in till sängen och somna om i 1.5-2 h. Jag kunde inte få så mycket avlastning och jag kunde inte ta mig långt ifrån hemmet och om vi hade vänner över var jag tvungen att sätta mig i sovrummet och pumpa, inte så kul.IMG_2587.JPGNär sedan amningen magiskt började funka så blev allt tusen gånger lättare. Jag liggammade och behövde knappt vakna för att mata Morris. Ville jag gå ut så hade jag alltid maten med mig praktiskt förpackad och lagom temperatur 😉 De senaste månaderna har bara sprungit iväg och jag blir nästan stressad för att det går för fort. Morris utvecklas i rasande takt och att vara hemma med honom är en ren lyx. Mycket har att göra med ljuset tror jag, när han föddes sov vi till 11 (pga dålig nattsömn) och sen blev det mörkt vid 15 igen, inte många timmar att ta sig ut på (om man ens ville det med tanke på temperaturen och underlaget i form av slask och regn) och mycket på att han har blivit äldre och man får ett enormt utbyte av honom nu i form av leenden, joller och skratt.IMG_4755.JPGJag tycker att jag växt in i rollen som mamma och jag känner inte mig så osäker längre. Jag har slutat jämföra både mig själv och M med andra, vi kör liksom vårt race. Livet just nu är bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig och jag vill ha tio fler halvåringar känner jag hahaha :)

New in

 De här godingarna hittade jag på tjejavdelningen på H&M, förstår inte varför de räknas som ”tjejiga” eller varför det ens ska vara behöva vara någon skillnad? Anywho så var de superfina och jag kommer fortsätta kika på tjejavdelningen :)

Bästa bästa köpet

   För ett par veckor sedan beställde vi en Brio sit från Lek mer men fick bara brickan (såå användbar…). Efter mycket letande efter en ny lösning så ramlade jag över Babybjörns variant och blev kär. Beställde den i förrgår kväll från Babyland och igår levererades den med bud fram till dörren! Så sjukt bra och smidigt!  

 Den är så smidig och smart och snygg och Morris älskar den. Den är ihopfällbar och enkel att stoppa ner och ta ur barn ur och enkel att hålla ren.  

 Brickan är grym dessutom, innan han äter själv så funkar den bra att lägga hans leksaker på som han kan sitta och plocka med. Imorse satt han nöjd och glad i en timme! Alltså det har aldrig hänt tidigare! Stolen får två tummar upp av både mig och lilla M :)