Han förstår oss!

  Alltså jag tycker att det är så coolt att min lilla bebis faktiskt kan förstå vissa grejer vi säger redan! Man kan be honom att klappa händerna, vinka (funkar ibland), nej (ruskar på huvudet) och be honom peka på lampan och ibland även pappa! Säger man nej Morris stannar han oftast upp även om han sen fortsätter med sitt hyss, men det kommer väl :)

Korrigera ålder?

  M är ju född exakt fyra veckor för tidigt, något jag aldrig riktigt tänker på. När han föddes så pratades det om att man korrigerar ålder på de födda innan vecka 37 så han är ju lite av ett gränsfall, säkert därför vi inte reflekterar så mycket över det. Hur som helst så ska åldern korrigeras vilket jag inte tror de gjort på bvc. Kanske på kurvorna men inte med vaccinationer, råd ang mat osv eller läkarkontrollerna där hans utveckling testas. Det sista är lite trist då det känns som om han är sämre än sina ”peers” då han ofta lär sig allt ca en månad senare. 
  Som att dunka två klossar mot varandra vilket han ”skulle” kunnat på 10 mån kontrollen men gjorde först idag. Aja anywho det spelar ju liksom ingen roll och kag slutade faktiskt att jämföra med andra bebisar för länge sen som tur var (och träffa min mammagrupp och andra jämngamla iofs haha). 

Nom nom

Från att ha fått kväljningar av allt utom 6 månaders burkar (helst bara Hipps…) så älskar M nästan allt vi sticker till honom helt plötsligt. Här moffar han vår fantastiskt goda boeuf bourguignon med glad aptit tex :) snart blir det nog att sluta med burkar och äta vår mat, yey! Dock blir det lite knäppt med mattiderna då för nu äter han redan kl 16-17 typ, men det går ju att lösa med mer mellis osv. 

Sovmorgon?

Det känns som om jag läser i alla bloggar att på helgerna så får man varsin sovmorgon och ofta så hjälper pappan även till på vardagar med att avlasta. Jag blir så provocerad av det. Så har det nämligen inte riktigt funkat här alls. Jag tyckte att det var fine och tänkte att när jag slutade amma så skulle jag äntligen få min efterlängtade sovmorgon då och då. Naivt kanske eftersom det visar sig att min make sover extremt tugnt och sällan vaknar av M. M i sin tur väcker alltid mig och inte P och jag har inte hjärta att väcka honom för det känns onödigt att vi båda ska vara vakna. 

Som imorse tex, igår var jag ute och åt middag med en vän och drack två glas vin, blev knappt berusad men hade svårt att somna så somnade kanske 1. Vaknade en gång av M inatt och sen tyckte han det var morgon kl 6, sov max 5 h. P vaknade först 30 min senare och erbjöd sig inte alls att gå upp med M som han lovat… Som vanligt då… Mår så dåligt nu, yr och så trött, ångrar att jag gick ut igår. 

Känner mig osäker på om vi ens borde skaffa ett till barn för hur ska jag orka vara gravid och ta hand om M, hushåll och mig själv om jag är ännu tröttare och kanske illamående och foglossning? Och sen med en ny bebis och M som självklart också behöver lika mycket uppmärksamhet som nu… Känner att jag tappat mig själv lite, men det är väl så det är att vara mamma?

Upptäckaren

  Det är en sådan himla cool fas av Morris utveckling just nu, det händer så mycket! Från att ha haft det jobbigaste leapet än så länge (och tandsprickning på det…) till det här på bara någon vecka är så stört. Han har lärt sig klappa händerna, vinka, peka, nya ljud, härma vissa ljud och gå mer och mer på bara någon vecka! Nu har han dessutom blivit mer nyfiken på att upptäcka världen och testar gränser. Otroligt häftigt att se men påfrestande för mig. Efter att ha sagt till och flyttat på honom säkert 20 ggr från en blomkruka och lika många ggr idag från kattens mat så gav jag upp och flyttade på dem… Antar att allt är spännande och samtidigt testar han vad som är okej eller ej.  
 Tur att man har ett tålamod av guld… Eh not! Men tur att han är söt iaf haha :)

Morris 11 månader

  Vikt: 9,35 kg

Längd: 73,5 cm

Storlek: fortfarande 74 och 80

M har precis tagit sig igenom ett jobbigt leap som varit tufft för oss alla men oj vad det har hänt grejer! Han har lärt sig klappa händerna, peka på saker när man ber honom (mest lampan), vinka (oftast till lampan också haha men även till människor), säga brum till bilen, peka vart han vill gå och leker tittut så ofta han kan! 

Han kryper snabbt som attan och står väldigt stadigt och nu har han lärt sig ta sig ner säkert också så olyckorna är mindre. Det har iofs gjort så att han går mindre eftersom han kryper så bra troligtvis. Men i helgen imponerade han med att gå 5-6 meter hur duktigt som helst! Duktiga lilla kille! Innan det var rekordet typ 0.5 m! 

Han kan underhålla sig själv längre stunder på golvet genom att bläddra i en bok, pilla på nån grej eller riva ut saker ur bokhyllan. Favoritleksak at the moment är en pekbok som låter som ett djur tex när man trycker på den. Även lära gå vagnen rullar dagligen, han kryper fram och ställer sig mot den och nästan springer fram tills han kommer mot en vägg och blir sur när han inte kommer vidare :)

Han har blivit ganska så mammig, vilket är smickrande men jobbigt för hela familjen, värst är det på kvällarna. Det känns även som om hans personlighet börjat komma fram på riktigt, han är en riktig spillevink som gärna showar och står i centrum och kan även bli riktigt arg när han inte får som han vill!

Tand nummer 7 har även letat sig upp i underkäken efter tre veckor med ont i munnen, stackaren!

Han sover oftast 2 ggr per dag fortfarande och äter riktigt duktigt. Mer och mer äter han bitar och han älskar när han får smaka på vår mat, vi ska bli böttre på att laga mer Morris-vänlig mat utan salt osv. Sover oftast hela nätter, första passet mellan 19-22 i sin säng och sen i vår säng eftersom han alltid vaknar när vi går och lägger oss, vore kanske dags att flytta in honom i sitt rum nu?

Utbränd?

Den senaste månaden har varit en av de värsta i mitt liv. Allt började med att mitt knä svällde upp så att jag inte längre kunde gå vilket tvingade mig att ge upp amningen och börja medicinera trots att vi inte kände oss redo. Timingen var knappast ideal heller då M gått in i ett leap och blivit mycket mammigare och gnälligare. För två veckor sedan blev jag uppsagd från mitt jobb där jag varit i 4,5 år och även om jag inte gillade det så var det som ett slag i magen att bli bortvald så mot min vilja. Det ställde syskonfrågan på sin spets då vi försökt få en till bebis i ett par månader. Och nej, det blev inte någon bebis den här gången heller… Några dagar efter det var det tandsprickning på gång igen och strax efter det en förkylning som fortfarande inte gått över. 

Allt känns iaf väldigt tugnt just nu och jag vet inte hur jag ska orka. Jag känner mig väldigt ensam i det här och även om P hjälper till så förväntar jag mig nog mer sv honom. Jag känner att jag ensam ror hela båten med handling, städning, bebis, lägenheten, Ms kläder, disk osv och han behöver knappt ta hand om sig själv. Jag är irriterad hela tiden och trött, så omänskligt trött. Jag vill ha ett till barn men vet inte om jag orkar. Men skaffar vi inte ett nu så vet jag inte om det blir något. Efter sommaren är jag arbetslös eller nyanställd på något annat företag och vill inte bli gravid förrän tidigast efter ett år vilket betyder 3+ år mellan barnen vilket jag inte vill ha. Usch för att börja om så. River hellre av småttingåren nu och njuter av två äldre barn sen hellre än ett stort barn och en bebis. 

Även om jag generellt sett älskar att vara mammaledig och hatade mitt jobb så hade jag nog sett framemot att få komma iväg och prata med vuxna människor och använda kläder utan dregel och puréfläckar och nu rycktes det liksom bort. 

Är jag utbränd? Deprimerad? Ingen aning. Jag skulle nog vilja ha mer stöd och uppmuntring, hade det varit ombytta roller hade jag nog kommit hem med blommor och macarons och erbjudit mig att ta ett par nätter så han kunnat sova ut och varit hemma från jobbet när det varit som jobbigast. Oh well vi får väl se vad framtiden utbringar, sorry för ett långt deppigt och spretigt inlägg. 

Morris 10 månader

 Längd: 72 cm

Vikt: 9,22 kg

Storlek: 74 funkar fortfarande men köper bara 80

Har nog sagt det tidigare, men oj oj oj vad det händer grejer! M står riktigt bra och kan ta flera steg utan stöd och han blir bättre på att ta sig ner från stående, även om man inte kan släppa honom med blicken än. Kryper gör han fortfarande såklart men oftast bara fram till en möbel för att ställa sig upp och gå längs med den. 

Han snickesnackar en hel del, även om det enda ordet är mamma vilket han säger om allt :) oftast är han glad, men mammigheten gör att det kan vara lite kämpigt till och från. 

Han leker tittut så fort han ser en gardin, det är så gulligt! Han har lärt sig att peka, oftast är det lampor men även pappa funkar. 

Strax innan han blev 10 mån slutade vi amma vilket gick bra och nu sover han oftast hela nätter tjoho! Han äter oftast väldigt bra, gröt, lunch, mellis, middag, gröt och välling när han nattas (vilket sker i min famn precis som när vi ammade). M sover fortfarande två gånger per dag. 

Fantastisk ålder nu men otroligt krävande då man måste sitta med exakt hela tiden så han inte ramlar eller gör något annat bus.