Hej från bubblan!

Ja, var ska man börja? Allt har gått så långt över förväntan, från förlossningen till att komma hem som en tvåbarnsfamilj. Vi njuter av att ha två fina pojkar och försöker hitta rutiner som funkar för alla. Hittills har jag inte märkt av någon tvåbarnschock, men jag är så glad att P är hemma i 5 v till och att M inte skolas in än på 2,5 v så vi får njuta som familj. Underlättar även att det är sommar och att vi kan gå till parken så M får leka av sig medan mini sover i vagnen. Även smidigt att kunna slänga fram ett boob när det behövs utan att oroa sig för mjölkstockning. 
Nej nu ska jag snusa vidare på lilla minis hjässa medan jag håller tummarna att P lyckas söva storebror ❤️. 

Vecka 40 andra barnet

Omg vecka 40! Ingen trodde väl det? Återstår att se om även vecka 41,42 pch 43 kommer… Känns lite som det nu om jag ska vara ärlig. 

Sover dåligt, hatar att vända mig om och får ont i höften och kissar 1-2 ggr (skulle kunna vara värre dock vet jag) och dessa tropiska nätter hjälper ju knappast då både M och jag sover riktigt oroligt. Värmen är helt klart det värsta just nu, man ska inte vara gravid på sommaren helt klart! Trodde dock att jag skulle lägga på mig mer vätska i hettan med tanke på att jag hade stödstrumpor sista veckorna med M (alltså redan i v 32 och upp typ) och det var i november. Får helt klart lite svullna fötter men inte groteskt, tror det är mest jag som ser det då jag känner det. Värst på kvällarna när jag slappnar av i soffan och då fixar P alltid en kall, blöt handduk till dem, så skönt!

Ryggen är dock bättre efter fixeringen så det är riktigt skönt! Orkar inte gå så långt och går i snigelfart. Har en del förvärkar, men otroligt oregelbundet, känns som mensvärk både längst ner i magen och i svanken så något händer ju iaf. Väger 65,5 nu så upp 13 kg ganska så exakt, helt normalt med andra ord. Tror att viktuppgången saktats ner lite nu, antagligen då magsäcken inte får plats med lika mycket mat längre pga stoooor bebis…

En vecka till BF och ingen barnvakt

Idag är jag i vecka 38+6 och det är alltså en ynka vecka till BF den 31/7. I början gick tiden fort, sen långsamt och bu springer den iväg, snart är vår lilla bebis här ❤️. Det som oroat mig mest i de åtta månader som vi vetat om graviditeten är hur det ska gå med M när vi åker till förlossningen. Helst hade jag velat att min mamma kunnat ta hand om honom men eftersom både hon och pappa bor nästan 2 h bort med bil så är det inte riktigt görbart dessvärre. Istället landade lotten på Ms farmor som bor betydligt närmare, vilket kändes helt ok även om jag tror att det är naturligt att man litar mest på sitt eget kött och blod. 

Igår kläckte dock P ur sig att hon åker på semester den 2/8! Och ingen har berättat det för mig! Alla har bara utgått från att jag ska föda för tidigt men det har det ju aldrig funnits några garantier för… Jag är så sur att ingen sagt något så vi kunnat hitta en backup vilket inte är så lätt när hela min familj bor 2 h bort. Jag tror dock att om han inte är född den 1/8 (då jag har nästa besök på mvc) så drar vi hem till min mamma så får vi bo där tills han är född…

Usch ångesten är ännu större nu och P har noll förståelse eftersom han lever livet enligt principen att allt löser sig, men det löser sig ju inte alltid av sig självt, ibland måste man ju faktiskt planera också. Jag känner sådan press på att föda nu inom en vecka och det underlättar ju ingenting! Usch klumpen i magen är större än någonsin och jag hoppas att förlossningen går bra och att någon kan ta hand om M på ett bra sätt under tiden. P kanske får stanna hemma med M när jag åker in, det kanske inte är hela världen egentligen? 

Fortfarande ingen bebis…

Nej, ingen bebis, men jag blir mer och mer ok med att vänta på något sätt. Jag fattar ju att till slut kommer han ju, om inte förr så sätts jag ju igång om 24 dagar. Det går ju ingen direkt nöd på oss heller, visst det är tungt nu speciellt med värmen, men vi är hemma hela familjen och njuter av det enkla livet med bara ett barn som har sina rutiner, sover bra och är världens gladaste. Vi leker, är i parken och myser. Han har verkligen blivit mysig, ger oss spontankramar, håller handen och när jag varit ledsen pga hormoner och värk så tröstar han tilloch  med! Älskade unge! 

Vi väntar och vi väntar…

Vi trodde ju att mini vid det här laget skulle vara några veckor gammal men han verkar vilja vara kvar därinne. I ett par veckors tid tänkte jag att ”nu kanske det drar igång” eller ”idag kanske han föds”, men för varje dag som går så känner jag mindre och mindre att han kommer komma. Ologiskt såklart då vi ju varje dag närmar oss bf mer och mer, idag är det ynka 10 dagar kvar men förlossningen och bebisgos känns längre bort för varje dag som går. Just nu känns det på riktigt som om han inte kommer komma ut någonsin att jag bara kommer vara evigt gravid. 

Min kropp känns så tung och jag har så mycket starka sammandragningar och förvärkar då och då men det blir aldrig mer än så. Om 25 dagar blir det igångsättning så ut kommer han ju förr eller senare, men vi längtar ju nu! Blir dessutom mer och mer nervös för förlossningen för varje dag och inte blir han ju mindre heller…

Passar på att njuta av min stora kille så länge och av att vila ensam i soffan/på balkongen och av att sova i stort sett nätterna igenom (minus det faktum att jag vaknar tusen gånger varje natt av att jag har ont i kroppen och att jag måste kissa). 

Förlossningsbrev och tankar

Som jag skrev tidigare så har jag inte skrivit något förlossningsbrev under någon av mina graviditeter. Förra gången för att jag inte hann det innan M föddes, vi skulle gjort det på mvc veckan efter han föddes och denna gång eftersom både jag och min bm glömde det igår. Men jag tror att det är bra att strunta i det, vissa verkar planera så himla mycket men man kan ju knappt planera en förlossning. Innan vet man inte hur lång den kommer vara, hur ont man kommer ha och vilken ställning som känns bäst där och då och när man väl är där kan man ju säga hur man vill ha det till barnmorskan som är där. 

Självklart tycker jag att man ska tänka igenom sin förlossning innan och fundera över smärtstillning osv men det där kan ändå ändras där och då. Jag hade med M tänkt att skippa epidural och kanske prova lustgasen men när jag öppnade mig från 4 till 10 cm på 55 min så skrek jag om att jag ville ha en epidural ändå. Nu hann jag ju inte få det så jag fick ju som jag ville, men det är ju lätt att sitta hemma och tycka att epidural är onödigt när man inte ens vet hur det känns att föda barn. Lustgasen som jag inte var så sugen på innan blev däremot min bästa vän där i ett par timmar :)

Den här gången provar jag gärna att föda utan epidural och om jag får en kort förlossning så kommer jag nog att klara mig med lustgasen, men jag kommer vara beredd att ändra mig när som helst. 

Alltså wow jag kommer få göra det här igen, det är så häftigt att föda barn! Känner mig så peppad även om jag är väldigt nervös över att lämna bort M och smärtan. Men känslan när M föddes var så cool att smärtan glömdes bort så fort han var ute, tänk snart har jag två små killar (och en större) att älska mest i hela världen ❤️

Har magen sjunkit?

Både bilderna är ifrån igår, den vänstra är tagen på morgonen och den högra på kvällen och jag tycker verkligen att man ser att den sjunkit lite på kvällsbilden. Han var ju fixerad enligt barnmorskan och låg långt ner och jag har ju en del förvärkar som trycker neråt verkligen så han har nog verkligen gnossat ner sig nu. Tycker att livmoderkanten är några cm längre ner vilket ger mer plats åt mina stackars revben som tur är. 
Så spännande nu! Väntar bara på att det ska hända något nu och det kan ju hända när som helst, å andra sidan är det ändå 12 dagar till bf och ytterligare 15 dagar till igångsättning… 

Mvc v 39

Besöket jag inte trodde skulle ske… Min barnmorska trodde inte heller att jag fortfarande skulle vara gravid nu men så fel vi hade där. Han är dock fixerad nu och ligger långt ner precis som jag trott. Magen hade växt men ligger fortfarande under mittenkurvan så hon förstår inte att han låg +5% på ultraljudet. Det är dessutom förvärkar som jag känner och hon var helt övertygad om att de påverkar livmodertappen och att jag kanske är öppen lite redan! Coolt! Det kommer ju dessutom korta ner latensfasen när det väl drar igång så yey (som att jag hade en lång förra gången iofs). Blodtrycket låg på 120/70, fortfarande bra med andra ord. 

Bokade även in ett till besök den 1/8, alltså vecka 40+0. Om han sen inte är född den 8/8 ringer hon så bokar man ett ultraljud samma dag. Och i värsta scenariot så ska jag ringa förlossningen den 12/8 för att få tid för igångsättning den 15e men hoppas för Guds skull att jag inte är gravid då! Hon trodde inte att jag skulle behöva nästa tid heller men man vet ju liksom aldrig. 

Kom på nu att vi skulle ha pratat om förlossningen men det glömde vi båda två  men mig gör det inget. Förra förlossningen hade jag inte tänkt så mycket på innan men det gick ju bra, förstår inte tanken med att skriva ett brev riktigt, otroligt svårt att planera sin förlossning liksom. 

Vecka 39 andra barnet

Gahhh vecka 39 kom trots allt!! 13 dagar kvar till bf nu och inget barn på väg än… Å andra sidan visste jag inte att M skulle födas förrän 4-8 h innan han föddes så sure han kan ju komma när som, men ändå. Så över detta nu (sen evigheter  som alla redan märkt kanske) och jag vill bara ha min lilla groda på bröstet nu hellre än under mina revben!

Sover dåligt, min mage knasar, halsbrännan är tillbaka på kvällen/nattenoch sammandragningarna blandas upp med förvärkar (tror jag, ska fråga min bm idag). Har ett lätt illamående ibland också och blir mätt på ingenting (stoppar mig fortfarande inte från att äta dock…). Väger 65 ganska så exakt så vikten har inte skenat än, 12,5 kg upp nu.