Nu slutar jag amma!

Så var det då dags att sluta amma för denna gång… Har vetat länge att det varit dags att sluta så jag känner mig oväntat bekväm med det hela. Jag har haft ont i lederna och haltat pga svullna knän i för många veckor för att kunna stå ut längre. Mina leder började strula redan efter en månad ungefär och nu när A är fem månader så känner både jag och min reumatolog att jag måste börja med min medicin och därför sluta amma. Trist givetvis då amning är bäst för barnet, gratis, mysigt och smidigaste sättet att mata barnet men så är det.

Jag har blivit satt på kortisontabletter tillfälligt och har ny telefontid med min läkare den 23 januari då vi pratar återinsättning av min riktiga medicin. Så nu har jag cirka 3 veckor på mig att trappa ner och sluta. Sedan en vecka tillbaka får han en flaska ersättning på morgonen och idag fick han även en på eftermiddagen. Det tog ett par veckor innan han tog flaskan men tillslut funkade det med MAMs flaskor och NAN ersättning på tetra (hoppas pulvret funkar snart också för my gaaahd vad dyrt tetror är). Har pratat med BVC och de rekommenderade att man ersätter ett nytt mål var 3e dag ungefär om brösten tillåter och hittills funkar det bra, såhär 5 månader in är ju inte boobsen sprängfyllda längre direkt.

Jobbigast kommer självklart vara att sluta amma på natten då jag numera liggammar i sömnen, hoppas att han accepterar kall ersättning så man kan fixa den i sängen utan att gå upp… Kommer såklart sakna närheten man har med amning men jag vet ju att när jag slutade amma M och gav honom välling istället så hade vi exakt samma närhet så det känns lättare denna gång. 

Jaga bebis

   Det känns som om det enda jag gör är att jaga bebis för tillfället… Att vara ensam med en bebbe som bara vill härja runt och ramlar om man inte är med hela tiden är sannerligen ett heltidsjobb! Att han dessutom ett par dagar i rad sovit minimalt på dagtid, varit gnällig, klängig och mammig i kombination med huvudvärk och ett svullet knä har varit otroligt tufft faktiskt. 
 Han är ju för härlig och det är kul att se hans utveckling, men just nu känns det jobbigt. Jag haltar pga knät och har svårt att ta mig upp och ner från golvet hela tiden. Mycket gnäll nu känns det som, men det får vara så tills det blir bättre helt enkelt.   

 Nu när reuman härjar fritt i både käke och knä har ångesten krypt på om jag måste börja medicinera eller ej. I så fall måste jag sluta amma, vilket vi inte känner oss redo för än. Samtidigt vill vi ha en till bebis snart och det pallar jag nog inte så länge jag har ont…