Austin 11 månader

IMG_2812A är knappt en bebis längre skulle jag säga och även om det är roligt och häftigt så känns det lite sorgligt, kommer jag aldrig ha en bebis igen?! Vart har tiden tagit vägen…?

A är fortfarande världens gladaste och enklaste skulle jag säga, men han har blivit väldigt mammig den senaste veckan, pappa som dög så bra alldeles nyss funkar inte alls lika bra och absolut inte på nätterna vilket är rätt tungt. IMG_2786Han kan stå väldigt stabilt, men han är lite för rädd för att göra det än så länge. Om han glömmer bort att han inte håller i sig så kan han stå i en halv minut, men oftast kommer han på sig själv efter ett par sekunder och sätter sig ner kontrollerat igen haha. Ingen stress med det känner jag, tids nog  kommer han springa efter M. Nu kryper han i ultra speed och går längs med möbler och väggar. IMG_2716Han lärde sig vinka för någon vecka sedan och älskar att göra det. Klappar även händerna när man ber honom (om han vill), så gulligt. Han gillar fortfarande tittut, men annars är största intresset i livet att följa efter sin storebror och ta alla hans saker (många konflikter per dag, ja…). Han stoppar allt i munnen just nu och vill gärna pilla på allt och riva ner saker, den här perioden är så jobbig, kommer inte ihåg hur länge det ska pillas i blomkrukor och liknande? Han är dock nöjd så länge han får vara med och kan se oss, han kan absolut leka själv men vill gärna ha oss inom synhåll, annars kryper han gärna efter. IMG_2678Han älskar att äta, men det är bara 6 månaders burkarna från Hipp som slinker ner med glupsk aptit, vissa 8 månaders funkar också men han är inte galen i strukturen om man säger så. M var lika dan tills han helt plötsligt efter 1 årsdagen började äta vår mat. Frukost är gröt eller yoghurt och lite mackbitar, lunch, mellis har gått från att vara ersättning till vällingklämmis/fruktklämmig/youghurt, middag och sist en stor flaska ersättning när han somnar.

IMG_2737Något stort är att jag ammade sista gången den 23/6 och efter det har han inte fått någon mat på nätterna och det funkar faktiskt bra. Sover inte hela nätter än men det kommer nog. Han sover en stund per natt i sin säng, men vi borde kanske bli bättre på att lägga ner honom. Han sover i alla fall bra mellan 19 och 06 oftast ibland lite längre och ibland kortare. På dagen sover han ibland två, ibland en gång, han är lite mitt emellan. Han vill helst sova en gång bara men det är svårt att hålla honom vaken till 11.30/12 då M ska sova så oftast blir det en tuppis vid 9 någon gång fortfarande och sen långsovning ca 2 h.

Ljuset i tunneln

 Gårdagen började i moll men slutade i dur trots allt. I förrgår kväll ammade jag för sista gången och hetsgrät några gånger och sen tog jag en enbrel spruta (reuma medicin). Igår morse var knät fortfarande inte bättre och jag ringde reuma och bad om tid för kortison. Fick första bästa tid om en vecka! Suck vad trött man blir! Grät massor över att må så dåligt att P måste stanna hemma från jobbet eftersom jag inte kan ta hand om mitt eget barn just nu. Missade bvc också (P gick såklart)…
Morris imponerade med att stå 1 min utan stöd och ta ett par steg, så stolt över mitt lilla underverk! ❤ Sen på kvällen insåg jag att tre leder kändes mycket bättre och imorse var även knät betydlig bättre om än inte helt bra än. Nu ser livet betydligt ljusare ut!